Nu utvärderar man regeringens politik på högern och tvären (vänstern :). Siffror hit och dit. Visst är detta viktigt och man kan analysera siffrorna och gissa hur det hade blivit med en annan regering.
Samtidigt värjer jag mig lite för den här sortens diskussioner. Ett helt politiskt program som kan utvärderas efter fyra år kan inte vara särskilt långsiktig. Själv är jag övertygad om att nationens aktuella tillstånd är ett resultat av nittiotalets budgetsaneringar och nedskärningar. Dessa var i sin tur delvis ett resultat av den expansiva och devalverande politiken som fördes på 70- och 80-talen. 70- och 80-talens politik byggdes med pengar som skapades under ca hundra år. Det sena artonhundratalets frihandelspolitik och den allmänna folkskolan, det tidiga nittonhundratalets demokratisering, 40-, 50-, 60- talens industriella expansion och uppbyggnad av social infrastruktur.
För att få lite perspektiv på vad som hänt på inkomstsidan under de senaste åren kan det vara bra att jämföra över lång tid. Skattetrycket ligger nu på ca 47% som är i nivå med början av 90-talet (48% 1993). Det kan man jämföra med Gunnar Strängs 50-tal på cirka 20% och 60-tal på svindlande 35%. Som högst var det svenska skattetrycket 1989 på 56,5%. Till detta ska man lägga tillväxten. 50% av BNP 2010 är betydligt mer pengar än vad 50% av BNP var 1989.
Foklhemsfadern Per-Albin Hansson ansåg att drömmen om folkhemmet var realiserad innan han dog 1946. Få av oss som lever idag tycker att vi borde återgå till det folkhem Hansson lämnade efter sig. Regeringen 2006-2010 lämnar efter sig ett skattetryck som är 40% högre än Hansson lämnade efter sig med sina modiga 17,2 %.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar