Det är en het valrörelse och jag jobbar återigen med politik. Det har kliat länge i fingrarna att börja blogga igen och nu gör jag slag i saken.
Regeringen har sänkt skatten på arbete i aldrig tidigare skådade mått. Det är vad vi gick till val på och det är en bra reform. Det viktigaste med reformen är att det frigör resurser på arbetsmarknaden. Arbetsgivarens kostnader för löner minskar och de kan anställa fler och investera i verksamheten. Då blir fler sysslor utförda på arbetsmarknaden istället för på bidragsmarknaden. Sysslor som tidigare utförs av arbetslösa i olika åtgärder utförs av folk med ett arbete. Det är bra.
Vad som också händer när man sänker skatten på arbete är att de som arbetar blir rikare än tidigare. Det skapar större ekonomisk ojämlikhet mellan de som arbetar och de som inte gör det (om bidragen ligger oförändrade eller inte ökar i samma utsträckning). Något som oppositionen uppmärksammar. De uttrycker det så att fattigdomen ökar. Alltså att de som har en disponibel inkomst som är under 60% av medianen ökar när man sänker skatten på arbete. De som inte arbetar får det alltså inte sämre än tidigare, bara sämre jämfört med de som arbetar. Till detta ska förstås också läggas att det nu är svårare att uppfylla kraven i våra socialförsäkringar (a-kassa och sjukkassa) och de som inte uppfyller kraven får en lägre inkomst. Vi har också ett pensionssystem som gör att pensionärer kan få lägre inkomst i lågkonjunkturer. Även om det har blivit fler arbeten har det blivit ännu fler som finns i arbetskraften, så tyvärr är det fler som är arbetslösa.
Stor ekonomisk ojämlikhet är inte bra för ett samhälle. I synnerhet om den beror på att de som har det sämst inte har några möjligheter att påverka sin situation och sitter fast i sin fattigdom. Men det har faktiskt blivit lite lättare att påverka sin situation som "bidragstagare" i Sverige. Om man är långtidssjukskriven kan man numer arbeta med vilande sjukersättning och dels få lön, dels 25% av sin sjukersättning. Om man orkar jobba 25% eller mer kan det ge en väldigt stor ökning i plånboken. För fyra år sedan var det i de allra flesta fall en förlustaffär för en långtidssjukskriven att arbeta 25%. Antalet skyddade arbeten har ökat avsevärt. Då kan man ha ett arbete med lönebidrag. Det är lättare att få jobb då och eftersom jobbet helt anpassas efter din förmåga är det också lättare att utföra ett arbete. Det satsas också stora summor på vården. Något som är avgörande för sjukas möjlighet att påverka sina liv i en positiv riktning. Det tar förstås lite tid för sådana satsningar att märkas för patienten men på sikt kommer även detta att göra skillnad.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar