Ni har kanske uppmärksammat att en diskussion om fattigdomsbegreppet har seglat upp på sistone. Igår skrev Lena Sommerstad om detta.
Jag har lite svårt att acceptera det relativa fattigdomsbegreppet. För mig framstår definitionen som klockren för att beskriva ekonomisk ojämlikhet men ganska konstig för termen fattigdom. Det finns några poänger i begreppet, som att stor ekonomisk ojämlikhet gör det mycket svårt för de på botten att delta i samhället vilket skapar ett tillstånd som är "fattigare" än vad den absoluta resurstillgången ger sken av. Att inte ha råd med bil i Latinamerikas djungler kanske är mindre besvärande än att inte ha det i Nordamerikas storstadsdjungler till exempel. Men ändå. Jag tycker det är besvärande.
Å ena sidan har vi en person som har tillgång till nästan gratis vård och mediciner, omsorg om ens föräldrar och barn, skolgång, rätt till bostad med västerländsk standard och så vidare. Å andra sidan en person som bor i tält i Afrikas flyktingläger, utan tillgång till rent vatten, myggnät och basal vård som kan avgöra liv och död och utan skydd mot mördare, våldtäktsmän och plundrare. Är det verkligen rimligt att använda samma ord om dessa människors tillstånd? Att de är fattiga? Vad händer i våra medvetanden om vi inte har två olika ord för dessa extremt skilda levnadsbetingelser?
1 kommentarer:
En sak som händer är att den som vill stoppa U-hjälpen eftersom det finns så många fattiga i Sverige får gratishjälp med argumentationen.
Så ja, det känns som det vore vettigt att använda olika begrepp för att man måste blanda bark i brödet och för att man inte kan köpa märkesjeans.
Skicka en kommentar